På 1500-talet blev förklädet (ofta långt midjeförkläde) en självklar del av allmogekvinnans vardagskläder. Förutom att det var praktiskt, och skyddade mot smuts, så handlade också om anständighet, utan förkläde ansågs kvinnan inte vara fullt påklädd. Det fanns även skrock kring förkläden. Om en möte en kvinna utan förkläde gav det otur och kunde ge en olika sjukdomar. 
 
Förklädet var en del av den kvinnliga klädseln en bit in på 1900-talet och sen, med inspiration från USA, blev förklädet något som förknippades med hemmafruar.*
 
Jag köpte mitt första midjeförkläde på second hand. Jag trodde då att det enbart skulle komma väl till pass när jag lagar mat men så blev det icke! Dagar jag är hemma har jag på mig förklädet nästan jämnt. Det är så praktiskt och skönt!
 
Nu har jag själv sytt ett midjeförkläde, inspirerat av det jag köpte på second hand. Det är veckat upptill, vilket ger förklädet ett fint fall, och så har det en stor ficka på höger sida. Fickan har ett enkelt broderi bestående av "slarvig" klyvsöm. 
 
Tyget är 100 % obehandlat linnetyg, som är lagom kraftigt. Eftersom linne krymper vi första tvätten så tvättar jag alltid linnetyg innan jag skapar, så behöver inte du tänka på det :)
 
När du får förklädet (och efter tvätt) kommer det vara lite stelt men så fort du börjar använda det kommer det mjukna och bli smidigt. 
 
 
 
 
*fakta hämtad från Susanne Cassé artikel Inte utan ett förkläde! publicerad i tidskriften Spaning (2019), Västmanlands läns museum. 
 
Bilderna är hämtade från Kulturarv Västmanlands hemsida. Eva Timm var en prästfru och hobbyfotograf som tog mängder av fotografier mellan 1895 och 1915, de allra flesta från Lillhärad socken i Västmanland. Bilderna visar livet i Lillhärad under den här tiden.